Maria Montessori
Maria Montessori föddes 1870 i Ankona, Italien. Hon gick på tekniskt gymnasium i Rom och läste sedan till läkare. Hon tog sin läkarexamen 1896. När hon arbetade som läkare studerade hon utvecklingsstörda barn och märkte att de lekte med brödsmulor på golven, bl.a. genom att sortera dem efter storlek. Det fick henne att utveckla de sinnestränande materialen som används på montessoriförskolor än idag.
Hennes stora intresse för människor gjorde att hon började studera socialantropologi och hon blev professor i ämnet 1904. Hon såg att de utvecklingsstörda barnen gjorde stora framsteg med de sinnestränande materialen och började fundera över vad som skulle hända om friska barn fick arbeta med dem. Hon blev så småningom ombedd att starta en förskola i ett av Roms slumområden och 1907 öppnade hon “Casa dei Bambini”. Dit kom 50 blyga och rädda barn som utvecklades så bra att man kallade dem “de nya barnen”.
Maria Montessori insisterade på att det var barnen som visade henne vägen. Hon var en av de första som respekterade barnen som egna, särartade individer. Hon jämförde barnen med olika plantor, en de behöver mer näring och andra mindre, en del mer vatten andra mindre, en del mer ljus andra mindre. Varje organism måste få det den behöver vid rätt tillfälle för att hjälpa och stödja dess utveckling.
Hon upptäckte att barnen hamnade i koncentration när de arbetade med materialen för att de arebtade med något de ville ha. De repeterade och förfinade sina rörelser, de blev gladare och fick självförtroende. Föräldrarna till barnen ville att de även skulle lära sig läsa och skriva och därför tog hon fram sådant material, som t.ex. sandpappersbokstäver.
Maria Montessori startade fler förskolor och lågstadieskolor, både i och utanför Italien. När Mussolini tog makten i Italien ville han använda hennes pedagogik till att indoktrinera barnen, men hon ville att de skulle bli starka individer som kunde tänka själva. Hon blev då tvungen att fly till Spanien, som sedan också blev en diktatur, och hon flyttade då till Amsterdam. 1938 reste hon till Indien och blev tvungen att stanna där till kriget var slut.
Pedagogiken i korthet
Praktiska livet
De praktiska övningarna är till för att främja barnen självständighet. Det är meningen att barnen ska få arbeta (leka) med sådant som de sett sina föräldrar göra hemma, när de visar ett intresse för och ett behov av att göra det. Syftet är att hjälpa till med barnets inre självuppbyggande och psykiska utveckling. Detta underlättas om det finns stimulerande uppgifter som fångar barnets intresse och startar en koncentrationsprocess. Denna process ska leda till att barnet kommer underfund med hur man gör för att koncentrera sig. Koncentrationen är ett grundvillkor för barnets utveckling.
Sinnestränande
Naturen har gett oss människor fem sinnen; syn, känsel, smak, lukt och hörsel. Det lilla barnet är inte bara intresserad av ett föremål som sådant, utan även av föremålets kvalitet; hård, mjuk, färg, form, vikt, smak osv. Genom att se, känna, lyssna, smaka och lukta vidgar barnet sin kunskap om föremålen. Som vuxen kan vi t.ex. komma ihåg en smak eller lukt som vi upplevt som barn och göra vissa associationer eller minnas en viss händelse.
Maria Montessori fick många uppslag från Itards och Séguins arbeten. Med hjälp av dem utarbetade hon sensoriskt material för utvecklingsstörda barn och upptäckte att de utvecklades med hjälp av dessa. Då hon provade dessa material på normala, yngre barn fann hon att det hjälpte dem att utvecklas bättre. Syftet med det sensoriska materialet är att hjälpa barnet att får ordning på alla intryck som tidigare absorberats och underlätta övergången från det materiella till det abstrakta intellektuella. Materialet ger barnet den konkreta kunskapen som blir basen för dess framtida abstraktioner.
Barnet är först redo för det sensoriska materialet när det har arbetat med det praktiska livets övningar och skapat en utgångspunkt för självdisciplin och självförtroende och förstår vad en hel aktivitetscykel (ta fram, utföra en hel aktivitet, avsluta, återställa) innebär.
Språk
När barnet befinner sig i den sensitiva perioden för språk är det viktigt att vi vuxna hjälper barnet genom att tala med det så mycket som möjligt och namnge föremål i barnets omgivning. Barnet behöver höra vad allt i omgivningen heter även om det ännu inte kan upprepa dessa namn, men det är viktigt att förse barnet med så många ord som möjligt för att tillhandahålla ett brett ordförråd. När barnet väl börjar imitera vad vi säger finns dessa ord i barnets medvetande.
Maria Montessori byggde upp en metod för att lära barnen skrivning. Metoden fick hon fram genom att studera den skrivande individen. Ett första steg är att låta barnet följa konturerna av bokstäverna i alfabetet, t.ex. med hjälp av sandpappersbokstäver. I nästa steg kan man visa barnet en bild med en bokstav i stort format och ett föremål som börjar med den visade bokstaven så att barnet även får träna bokstavens ljud. ett annat moment är att låta barnet skriva över befintliga bokstäver för att öva in de rätta rörelserna.
När barnet känner igen ett ord när det är skrivet utan att höra hur det låter kan barnet läsa. Det är undervisningen om skrivning som förbereder för att barnet skall lära sig läsa. Barnet lär sig de olika sammansättningarna av bokstäver och hur de låter, vilket hjälper barnet över de största svårigheterna med att lära sig läsa.
Matematik
Inom montessori finns fantastiska möjligheter för barnen att på ett lätt och lekfullt sätt lära sig grunderna i matematik redan på förskolan. För att inte förstöra barnens lust lära måste vi istället förmedla en positiv syn på matematiken och att matematik är både lätt och roligt. I montessoripedagogiken presenteras matematiken i olika steg på ett generellt sätt. Man låter först barnet få uppleva materialet konkret och ger barnet kvantitet och namn som de sedan får öva länge på själv eller med andra. Sedan presenterar man de givna symbolerna för barnet. Till slut så kombinerar man kvantitet, namn och symbol så att det skapar en association hos barnet.
Första steget i matematiken är att lära barnet begreppen 1-10 med hjälp av räknestänger. Räknespolarna är nästa steg, och där får barnet för första gången lära sig begreppet noll.
Kultur